Anitra och Spelevinken talar trafikvett

Anitra:
- Jaha, Spelevinken. Hur är det nu man gör när
man ska gå över gatan?

Spelevinken:
- Jo! Först, tittar man åt vänster.

Anitra:
- Just det. Och sen?

Spelevinken:
- Sen, tittar man åt höger!

Anitra:
- Rätt! Och …

Spelevinken:
- Sen! Tittar man åt vänster igen!

Anitra:
- Jajamensan! Vad är till sist det viktigaste?

Spelevinken:
- Om man inte ser nå’n polis, springer man av bara fan!

Ja, se fruntimmer …

Vi karlar som uppnått en viss ålder, vet tre saker om komplimanger.

1. Man får inte speciellt många under ens livstid (gäller alltså karlar)

2. De man får, handlar sällan om en själv

3. De man mest uppskattar, är de som inte var så seriöst menade

Och hur fasen ska karln leda detta i bevis då?
Här är ett försök.

1. Jag har efter femtio års levnad gett ett sextiotal komplimanger (till fruntimmer, då) utan att varken vara artig eller känna mig tvungen. Helt spontant och känslomässigt uppbubblat, alltså. Men, själv har jag under samma tid fått cirka sju.

2. I början var man ju smickrad - men det sket sig ju, som det mesta i en realists liv. Det visar sig - då man naivt nog faktiskt frågar - att komplimangen aldrig handlar om en själv.

Exempel A:
- Men gud, va snygg du ä i håret!
Det betyder i översättning:
- Äntligen har du klippt av dig det där råttboet jag gått och retat mig på i månader utan att bryta artighetens lagar och säga något!

Exempel B:
- Men du, va snygg han ä, din kille.
Detta betyder på ren svenska:
- Var har han handlat kläderna? Jag skulle verkligen behöva ett tips om var man ska åka för att möjligen hjälpligt snygga till maken en smula eller två så han inte helt och hållet ser ut som en luffare längre.”

3. Inga kommentarer. Faktiskt.

Vapenhandlare har svårt att skydda sig (OBS! Ironi!)

Vapenhandlare har svårt att skydda sig

står det i tininga ida.

Jag vet.

Och det vet alla som levt mer än trettio år också.

Kommentar:
Dä va fan, dä.

Alla vet efter några år i livet att brottslingar ger sig efter vapen där de kan få dem utan större problem. Med rätt information kan man robba poliser, jägare, militärer eller vapenhandlare rätt av - om man bara lär sig var och när de slappnar av och skiter i bestämmelserna. Det är för det mesta en fråga om hur många vapen, samt hur lite problem man vill ha

Ge vapenhandlarstackarn tillstånd att föra vapen under disk och i sovrum.
Inte enbart i valv.

“Och trots att den svenska vapenhandeln omfattas av hårda säkerhetsregler är det svårt att skydda sig helt.”

Säkerhetsregler?
Ja, ja. Inga kommentarer.

More than duty requires?

The red-faced hunter:

- Madame, unfortunately I seem to have shot your bull by mistake. But naturally, I am fully prepared to replace it!

The farmer’s wife:

- Well, that’s possible, I presume. But I don’t know what the cows will think of it …

Ja, se Vârmlânninger …

Agust i Stömne löser korsord.

“Ett djur på två bokstâver?
Int â dâ koa, ô int â dâ soa.
Månntro dâ kan va e ap?”

Sånt är livet

- Så var det ingen glädje med den sorgen, sa hon som stått och gråtit vid fel grav.

När det kommer till kritan - Limerick

En biljardconnaisseur från Marseille
fick på nöten var kväll av en tjej
Just när hon var i slag
fråga’ han: “Måste jag
stå i kö för att stöta på dig?”

tillägnad Meta

Complex origins

Erik asks his mother from where he comes.

She takes a deep breath, sits him down and starts to explain. About birds and bees, men and women, reproduction and birth, and all that takes place inbetween.

He silently takes all this in, sighs, and replies:

- Robert in my class, only comes from Stockholm …

Mord! Våldtäkt!! Tonåringar!!!

---

Tvingar mig själv att ännu en gång läsa de mest dåraktiga rader som kommit under mina ögon på trettio års rödögt bligande.

Måste nog konstatera att något hänt - igen. Antingen har jag på kort tid blivit senil, eller så har världen tagits över då vi sov - av okunniga dårar med alla problem lösta i en liten säck på ryggen. I Theorin, då.

Trycksaken jag håller i heter ANNONSBLADET

Ni vet, den där pappersutgåvan full av ointressanta företagsannonser man nästan aldrig ens sett åt, utan snabbt bläddrat fram till krysset och privatannonserna - i den eviga förhoppningen att nu, just idag, ska den där sällsynta prylen man längtat efter så länge ha annonserats ut till fyndpris.

För ett bra tag sen, var resten av bladet läsvärt. Fläckvis. Till och med det somliga kallar ledarsidan. Denna gång är det tyvärr en i fascistiskt tonläge framförd, lögnaktig och supermoralistisk spya av värsta slag.

Under täckmantel av fabricerade vetenskapsrön, skriver där en fnoskig människa om de tusentals tonårspojkar, som bara sysslar med att titta på avrättningar, tortyr och grova våldtäkter. Konstigt nog sker dessa alltid i kombination med hårdporr på internet.

Undrar vilka som klarar att avrätta någon samtidigt som de sitter framför datorn och glor. Enahanda.

De hysteriska orden skribenten bjuder oss, påstår att både autentiska mord och våldtäkter visas i bilder och filmsnuttar på Internet, och naturligtvis är dessa orsaken till allt elände i världen. Textens författare hänvisar till både De Få Undersökningar Som Hittills Har Gjorts såväl som De Mest Relevanta Forskningsrapporterna.

Vad annars, frågar sig Den Luttrade?

Men, nej, hon törs inte tala om vilka dessa undersökningar och rapporter är - vi skulle ju bara försöka läsa dem själva istället för att få dessa högst trovärdiga vetenskapsprodukter nedkörda i halsen av hysterikan själv.

Till sist sammanfattar hon resonemanget ungefär så här:

Neejdå, jag har aldrig sett en enda av dessa oerhörda hemskheter, men jag VET att de finns där, och fast de där Mest Relevanta Forskningsrapporterna bara tyder på och enbart troligen kan påvisa ett samband mellan film-/tevevåld och cirka 5-10 procent av all tonårsaggression, känner jag på mig att de resterande 90-95 procenten absolut inte alls beror på nåt annat, utan JUST film- och tevevåldet!

Antingen är hon född dum i huvudet, eller också så indoktrinerad att hon inte kan tänka alls.

Majoriteten av våldet man kunnat se och mäta under min livstid har inte åstadkommits av tonåringar. Våld har icke blivit varken grövre eller mer extremt på senare tid, vad än medielögnarna rapar upp. Adolf Hitler, de röda khmererna och George Bush kan näppeligen bevisas vara skadade av tv-våld eller internetmissbruk. Trots detta, har fler människor än du och jag ens kan fatta dött på grund av deras order och handlingar, samtidigt som vapnen man använder blir fulare och effektivare för varje krig som inleds.

Men inte fan skäller ANNONSBLADETS blindhund på sånt, inte.

Nej, tonårspojkar är ju världens skam och avskum, det vet vi ju alla …

---

One should never ask …

---

The Lieutenant:

“Can anyone tell me what we mean by discipline?”

The Soldier:

“The feeling of discomfort that a subordinate
experiences in the presence of an officer?”

---

Översättning pågår …

Råkade klicka på fel ställe en dag.

Det blev automatisk översättning istället för att se sångtexten i original.
Fast det blev rätt originellt ändå.

Daniel reser i kväll på ett plan
Jag kan se den röda baklyktor rubrik för Spanien
Oh, och jag kan se Daniel vinka adjö
Gud det ser ut som Daniel, måste moln i mina ögon

De säger att Spanien är söt men jag har aldrig
Tja Daniel säger att det är den bästa platsen att han någonsin sett
Oh, och han borde veta, han har varit där tillräckligt
Herre jag saknar Daniel, äsch jag saknar honom så mycket

Daniel min bror du är äldre än mig
Har du fortfarande känna smärtan av ärr som inte kommer att läka
Dina ögon har dött men du ser mer än jag
Daniel du är en stjärna i ansiktet mot himlen

Daniel reser i kväll på ett plan
Jag kan se den röda baklyktor rubrik för Spanien
Oh, och jag kan se Daniel vinka adjö
Gud det ser ut som Daniel, måste moln i mina ögon
Oh Gud det ser ut som Daniel, måste moln i mina ögon

Propaganda & Its effects

At the beginning of the century, the association ‘Away with tobacco’ arranged an agitation meeting in Uppsala, Sweden.

The speaker warns the audience of the day:

Beware of the dangerous cigar, that brings with it the glass and the harlot!

The Student Nathan Lingonkvist stands himself promptly up:

Where is this good cigar to be found?

Bibliography of the week

Jules Verne

Quod erat demonstrandum

After a mathematical test, the teacher complains:

- I would like to to tell you gentlemen, that if you do not improve, I will not hesitate, if so were, to disqualify ninety percent of the class.

A voice from the rear:
- But Sir, we’re not that many.

Double entendre

---

“Can I offer you a throat lozenge, Miss?”

“Thank you.”

“They are awfully good for the chest, you know.”

“Thanks, then I’ll have two.”

---

Per definition

---

Old Miss Drakenhielm reads the paper.
Suddenly she turns to the widowed Mrs Schamendrius:

“Is Charlotte Ornestiert still alive?”

“Yes, I’m quite certain she is.”

“Oh… Well, then she’s dead now!”

---

The new record

---

The farthest reader so far:

Country:    New Zealand (Facts)
City:       Lower Hutt
Lat/Long:   -41.2167, 174.9167 (Map)
Distance:   17,466 kilometers

Bravo!

---

Mer 08-svengelska

---

Man har väl blivit gammal på allvar, då man inte längre begriper vad de pratar om ens på krogen, hur man än försöker dialektanpassa öronen. Vet fortfarande inte var det där Fittnäs ligger,

och vad

den där Rädd-Bull är skraj för, har då ingen berättat ännu.

---

Values

We were a couple of fellows, known to be auspiciously in accord.
Except when we decided not to agree on something. Anything, really.

We seemed to have a knack for the need of an argument, now and then.
So we had one, some seven years ago.

We were at a bar. The bar was empty, or so we decided to brand it. Consequently, we threw ourselves into an argument, that soon evolved into a disagreement, finally evacuating the bar of the persons unknown, unnoticed, and thereby ignored by the Self-appointed Debonairs of the Evening So Far.

Of course we scared them off. In no time at all.

The subject at this time, was ‘Morals and Ethics’.
Well, not the subject itself, just the meaning of the terms.

Two of us challenged the third, who claimed that both words meant the same thing. Linguistically, we agreed, but since the Romans had stolen almost everything the Greek had made great, and then mistreated or misinterpreted it, we graciously agreed to disagree with the core of His Minority’s Declaration of Dependence.

Consequently, The Knight Journalist had to battle both The Lesser Spotted Noël and The Incoherent Harry Monster over the matter at hand.

The matter being, that both Society and Mankind needed a discernible difference between the twain - ‘Morals’ and ‘Ethics’. Of course, The Knight Journalist never left his original point of entry. The two words were of the same origin, and could not at the point of definition be separated.

We, naturally elaborated upon the differences between Personal and Social beliefs, thus naming ‘Morals’ as the former, and ‘Ethics’ the latter. Or, at least a system of rules suggested to be a Social standard.

Well, time went. At a crucial moment, one of us introduced a third definition - Values - into the mix. A bit too late, I’m afraid. It met no approval from The Knight. Nor from the Barrister-at-the-Bar.

He promptly showed us the door, sending us off with the ultimate summation:

- Well, fellas, you’ve just shown that Values can be the worst companion to bring to town.

We gasped a bit from the chock of the cold air outside, but pricked up our ears.

- You see, by judging your friend by your personal standards, you’ve only proved that Majority Unethically can win over even the best defended Morals. And that, my loudmouthed friends, is how Politics defeats Stature every time. Right or Wrong!

… and we thought he wasn’t listening.

I don’t know where they come from, visitors…

I personally want to thank one of my latest readers.

I’ve had a visitor from New South Wales, Australia.
That is some kind of record, I guess:

15,699 kilometers

I only hope she isn’t myopic, if the poor thing’s going to continue reading from that distance.

---

Ska man tro statistikfirman jag anlitat, har jag i veckan fått en läsare ifrån New South Wales, Australia.

Distansen: 15,699 kilometers

lär nog nästan vara så långt bort man kan vara hemifrån.

Det gäller bara att hon inte är närsynt, om stackarn ska fortsätta läsa på det hållet.

En sen ursäkt till Koninkrijk der Nederlanden

---

Cornelis Arie Verkerk kallades på 60-talet helt korrekt “Kees” av alla dåvarande sportjournalister (utom en) OCH Johnny Höglin, men Cornelis Vreeswijks musikaliska memoarer får fortfarande heta “Mäster Cees” med s-ljud.

Jag kommer fortfarande ihåg den halvpackade 08:an som tappade spelautomatpolletter då han tittade ut ur tvåmanstältet han lindat in sig i där på nöjesfältsdansgolvet vid sjön Mangen, Värmland:

“Öööh, du Korneli-juss! Kan du’nte dradendäromhönanagda?”

Dem Vi Älska, älska vi till döds …

---

Bibliography of the week

Robert Louis Stevenson

Wishful thinking, two ways thereof

The wife:

- Imagine if we still had all that money we’ve spent on cigarettes through the years.

The husband:

- Yeah! Think of all the cigarettes we could buy!

R.E.S.P.E.C.T.

---

- JR, are you sure you will respect me in the morning?

- Now, whattaya mean “in the morning”?
Hell, I don’t even respect ya now!

---

The old teacher at the dinner table

 

- Well, I do believe it’s Lindström? Haven’t seen you since you left school! How are you doing?

- Quite alright, quite alright. I’ve started my own company, actually. Selling fruit.

- I dare say! Doing fine, I hope, (lowers his voice) in spite of the, hrm, slightly shaky grade in mathematics?

- Oh, yes! I buy pears at three kronor a kilogram, polish them and sell them at twelve. And off those nine percent, I manage to do quite well!